Jag har känt mig lite mätt på astrologi, energier, nyheter, uppdateringar med mera det sista, även om jag minst sagt känner av energiskifterna!
I början fick jag en sådan adrenalinkick av allt under uppvaknandet, men just nu känns det mer som att det trubbar av en, kanske har även fler av oss vant sig och att detta är den nya vardagen. Det finns nya intryck att sortera och prioritera, framför allt på insidan av oss själva. Energierna förändras oavsett precis som livet, vi får helt enkelt bara åka med.
Just nu jobbar jag mer på plats. Jag undervisar i Chakrasystemet där vi läker och balanserar, samt skickar jag healing och har gruppsamtal med deltagarna. Egentligen vill jag väldigt gärna resa runt mer, men eftersom allting synkroniserar så bra så litar jag på att jag är exakt där jag ska vara och att det finns en tid längre fram för varmare arbete.
Sverige är en av dom tuffaste platserna att vara på, det är därför vi är här.
Det pågår fortfarande konflikter och undran inom mig vem jag är o hur ska jag presentera mig nu? Snart är det dags för mig att enbart stå i en värld, men jag låter det ske organiskt. Jag ska ge det lite tid till att låta fler förstå vad det är som händer innan, då det kommer ge en större effekt och vägledning till andra i min omgivning.
Jag har alltid varit annorlunda bland andra, men kunnat skifta och umgås med allt och alla oavsett intressen och värderingar. Jag trivs med olika människor som stimulerar mig och ser världen ur olika perspektiv. Skulle jag skifta helt, hade många runt om mig mer sett det som något okänt och obegripligt. Men om jag tålmodigt introducerar mer information, lösningar och visar ett annat liv att leva kommer jag inte att upplevas lika främmande. Även om andra inte är redo att göra lika stora förändringar än, så vet andra vem jag är, var jag är på väg och det kan skapa motivation till att följa ljuset och fortsätta framåt. Inget är svart eller vitt, vi måste inte vara bara det ena eller det andra. ❤ och helt ärligt är det lite läskigt att kliva upp ytterligare i dimension. Än så länge tror jag fortfarande på att vi måste spränga inifrån och ut i samhället med vårat ljus. Det kan fortfarande vara väldigt effektivt att ha ett Matrixjobb, där vi verkar ut efter bästa förmåga och ett mer dolt mission vid sidan av. Jag blir själv överlycklig när någon likasinnad säger att dom jobbar på vårdcentralen, som busschaufför, socionom, vakt med mera, vi kan göra skillnad för väldigt många av våra kollegor och kunder!
Jag är här för att förändra världen och för att hjälpa människorna i uppstigningen till högre dimensioner.
Det är högsta prioriteringen. Jag försöker släppa alla yttre krav och förväntningar från människor som inte förstår.
Min andra valda prioritering är att min familj och människor i min närhet mår bra. Vilket dom inte göra. Istället för att fortsätta så som jag gjorde förr, då jag trodde att det gick snabbast och enklast att göra allt åt alla andra, så börjar jag nu i stället att lära ut redskap och tekniker som dom själva kan göra. Detta är betydligt snabbar och mer effektivt och jag lägger över ansvaret tillbaka till deras knä, så att dom i sin egen takt och fria vilja kan välja om dom vill ha en förändring eller inte, samt även själva kan lära ut till andra efter att dom har lärt sig nya och egna tekniker från sin resa.
Jobba passivt med händerna på ryggen helt enkelt. Plus att skicka vidare kunskapen.
För att vi ska hålla länge och som i mitt fall inte bränna ut mig mer, är detta den tekniken som fungerar för mig.
Därmed är jag alltså inte här för att passa in – vill inte på något sätt försöka att eftersträva att klara av ekorrhjulet, skapa perfekta sociala mediaplattformar eller ”äta medicin för att vara normal.” Jag är inte här för att passa in, jag är här för att förändra.
OCH även öppen för att själv ta emot kärlek och lärdomar från mina systrar och bröder, så att jag utvecklas och förändras ännu mer på ett bra sätt. Vi är här samtidigt för en anledning.
Det som också är häftigt är att ibland kan saker som jag själv inte klarar av ändå vara något jag kan hjälpa någon annan med. Ens idéer kanske inte passar i mitt livspussel, men kan vara en superlösning för någon annan.
Eller om människan inte vill ha en massa råd, kan man i stället ställa frågor som inte hotar egot, utan boostar hjärtat.
Till exempel, – Om du skulle lyckats, hur hade det känts då? (På så vis hittar vi frekvensen vi vill åt och kan skruva upp den. )
Om din inre kritiker hade tagit semester, hur hade du levt och sett på dig själv då?
Om din bästa vän var i den sitsen, vad hade du gett för råd till han/henne då?
Hjälper den tanken dig?
Vad skulle du behöva för att känna dig trygg just i denna stund? Vilket grundbehov kan du förse dig med?
Lite av alla tankar som snurrar.
Har du funnit ditt mission eller något du kan ge till världen som ger dig energi och mening? 🙂